Historik

Så började det…

En av målningarna från grottorna i Spanien; föreställer en kvinna som m.h.a. ett rep samlar binas honung

En av målningarna från grottorna i Spanien; föreställer en kvinna som m.h.a. ett rep samlar binas honung

Konsten att tillverka rep har varit känd i tusentals år. De äldsta avbildningarna av rep som påträffats, är på målningar från grottor i Spanien. De är omkring 17 000 år gamla. Men kunskapen att tillverka rep är troligen mycket äldre än så. Eftersom rep tillverkades av snabbt förgängliga material, så har man inte funnit några tidiga spår. Det finns dock rep i gott skick från pyramiderna i Egypten, cirka 3 000 år gamla och från ”ismannen” Ötzi, vars ålder beräknas till cirka 5 300 år.

 

bild0154Redan på stenåldern kunde man helt säkert tillverka linor och rep i Sverige. Man använde senor, hudar, rötter, bark, slanor, gräs och annat naturmaterial. Det var nödvändig kunskap, annars hade det varit svårt att leva. Repen och linorna användes till pilbågssträngar, metrevar, fångstnät och liknande. Lite senare knöt man ihop stockar till flottar och tillverkade tjuderlinor och tömmar till sin boskap. Naturligtvis användes linor till hyddor och kläder. Nya material började användas, bast från träd, hår från djur och växtfibrer från t.ex. humle och lin.

 

Här ses en inskription som visar hur de gamla egypterna tillverkade sina rep

Här ses en inskription som visar hur de gamla egypterna tillverkade sina rep

För några tusen år sedan började man använda vindkraft för framdrift båtar. Segel av ull och lin hölls uppe av rep gjorda av bast och tagel. I andra delar av världen använde man papyrussäv, rami, jute och aspartogräs till sitt tågvirke. Tekniken förbättrades. Under medeltiden började hampa mer allmänt att användas som råmaterial. Redskapen utvecklades, men drevs fortfarande för hand.

bild0150På 1400-talet började en specialisering av olika hantverk. Olika skrå bildades. Ett av dessa var repslagning. Under 1600-talet, när allt större segelfartyg började byggas, ökade behovet av tågvirke kraftigt. I Sverige liksom utomlands, växte många repslagerier upp (verkstäder för tillverkning av rep), framför allt i hamnstäderna. Stora mängder tågvirke behövdes till sjöfarten, framförallt till de allt större fartygen. Till regalskeppet Vasas rigg åtgick mer än 12 000 meter tågvirke. Repen till riggen på en ostindiefarare under 1700-talet vägde mer än 20 ton.

bild0153Den första repmaskinen togs i bruk kring sekelskiftet 1800. Under samma tid utvecklades ångmaskinen och det konstruerades ångdrivna spinn- och repslagningsmaskiner. Övergången från hantverk till industri påbörjades.

Nya fibrer började användas. Kokos, manilla och sisal blev vanliga material även i Sverige. Under slutet av 1800-talet började fotogendrivna repslagningsmaskiner användas och i början av 1900-talet kom de första eldrivna maskinerna.

Samtidigt började rayon (konstsilke) och papper att användas som råmaterial. Under andra världskriget kom den första plasten, nylon. De senaste 40 åren har olika syntetmaterial avlöst varandra. Polypropylen, polyester och aramider är exempel på sådana. Experiment med kiselföreningar som material pågår.

När nya material för reptillverkning började användas under 1950-talet, infördes också nya maskiner. Behovet av långa repslagarbanor försvann. Därför revs de allra flesta banorna eller så fick de förfalla. Repslagarbanan i Älvängen är en av de få som finns kvar i Europa. Här tillverkas fortfarande rep på de gamla maskinerna från 1920-talet.

Än i dag används oftast samma metod att tillverka rep, som på stenåldern. Även om det numer även finns både flätade, solida och vävda rep. Och tråd, snöre, linor och trossar behövs fortfarande. Skosnören, klätterrep, sytråd, bast till blomsterbuketter, snöre till tårtkartonger och presentförpackningar, tågvirke till båtar är bara några exempel.