|
Så började det...
Konsten att tillverka rep har varit känd i tusentals år. De äldsta
avbildningarna av rep som påträffats, är på målningar från grottor i
Spanien. De är omkring 17 000 år gamla. Men kunskapen att tillverka
rep är troligen mycket äldre än så. Eftersom rep tillverkades av
snabbt förgängliga material, så har man inte funnit några tidiga
spår. Det finns dock rep i gott skick från
pyramiderna
i Egypten, cirka 3 000 år gamla och från
”ismannen” Ötzi, vars ålder beräknas till cirka 5 300 år.
Redan på stenåldern kunde man helt säkert tillverka linor och
rep i Sverige. Man använde senor, hudar, rötter, bark, slanor, gräs
och annat naturmaterial. Det var nödvändig kunskap, annars hade det
varit svårt att leva. Repen och linorna användes till
pilbågssträngar, metrevar, fångstnät och liknande. Lite senare knöt
man ihop stockar till flottar och tillverkade tjuderlinor och tömmar
till sin boskap. Naturligtvis användes linor till hyddor och
kläder. Nya material började användas, bast från träd, hår från
djur och växtfibrer från t.ex. humle och lin. |
|
En av målningarna från grottorna i Spanien;
föreställer en kvinna som m.h.a. ett rep samlar binas honung
|
|
Här ses en inskription som visar hur de gamla
egypterna tillverkade sina rep |
|
För några tusen år sedan började man använda vindkraft för framdrift
båtar. Segel av ull och lin hölls uppe av rep gjorda av bast och
tagel. I andra delar av världen använde man papyrussäv, rami, jute
och aspartogräs till sitt tågvirke. Tekniken förbättrades. Under
medeltiden började hampa mer allmänt att användas som råmaterial.
Redskapen utvecklades, men drevs fortfarande för hand.
På 1400-talet började en specialisering av olika hantverk. Olika
skrå bildades. Ett av dessa var repslagning. Under 1600-talet, när
allt större segelfartyg började byggas, ökade behovet av tågvirke
kraftigt. I Sverige liksom utomlands, växte många repslagerier upp
(verkstäder för tillverkning av rep), framför allt i hamnstäderna.
Stora mängder tågvirke behövdes till sjöfarten, framförallt till de
allt större fartygen. Till regalskeppet Vasas rigg åtgick mer än
12 000 meter tågvirke. Repen till riggen på en ostindiefarare under
1700-talet vägde mer än 20 ton.
Den första repmaskinen togs i bruk kring sekelskiftet 1800. Under
samma tid utvecklades ångmaskinen och det konstruerades ångdrivna
spinn- och repslagningsmaskiner. Övergången från hantverk till
industri påbörjades. |
Nya fibrer började användas. Kokos, manilla och sisal blev vanliga
material även i Sverige. Under slutet av 1800-talet började
fotogendrivna repslagningsmaskiner användas och i början av
1900-talet kom de första eldrivna maskinerna.
Samtidigt började rayon (konstsilke) och papper att användas som
råmaterial. Under andra världskriget kom den första plasten, nylon.
De senaste 40 åren har olika syntetmaterial avlöst varandra.
Polypropylen, polyester och aramider är exempel på sådana.
Experiment med kiselföreningar som material pågår.
När nya material för reptillverkning började användas under
1950-talet, infördes också nya maskiner. Behovet av långa
repslagarbanor försvann. Därför revs de allra flesta banorna eller
så fick de förfalla. Repslagarbanan i Älvängen är en av de få som
finns kvar i Europa. Här tillverkas fortfarande rep på de gamla
maskinerna från 1920-talet.
Än i dag används oftast samma metod att tillverka rep, som på
stenåldern. Även om det numer även finns både flätade, solida och
vävda rep. Och tråd, snöre, linor och trossar behövs fortfarande.
Skosnören, klätterrep, sytråd, bast till blomsterbuketter, snöre
till tårtkartonger och presentförpackningar, tågvirke till båtar är
bara några exempel. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
